Melba Emma Elise Jansson

Åhhh vad det var roligt att träffa faster Emma, jag hör alla som hela tiden säger att vi är så lika och att jag har fått hennes söta näsa! Så nu när jag äntligen träffade henne såg jag att det stämmer, vi var riktigt lika varandra, hoppas jag kommer bli lika söt som Emma när jag blir stor! Emma skämde bort mig massor, hon bar omkring mig och myste med mig, jag trivdes som fisken i vattnet hos henne!

                                                          


Jag lurades några gånger och bara slumrade när jag satt hos henne men sen orkade jag inte längre utan föll i sömn och det var bra skönt kan jag lova! 


 Jag hade lite napproblem några gånger men då kom faster till undsättning, hon var napphållerska och det är inget lätt jobb det inte, utan man har fullt upp, men Emma fixade det galant! Hon är riktigt bra på att ta hand om bebisar den där fastern, hoppas att mamma och pappa ser till så att vi träffas snart igen! 

/Melba
   

Vi är strax på väg till Vagnhärad för att träffa Melbas farmor, farfar och faster! Hoppas vi även träffar gammelmorfar och gammelmormor oxå! Så det blir en snabb uppdatering i bilder från helgen!

 En mätt och belåten Melba i pappas famn på fredagkvällen!

 Sandra och Fia med Melba på Ming Palace!

 En stolt Camilla som håller i Melba för första gången! Kiri och Melbis!

 

Våra underbara vänner Camilla och P-A var och hälsade på från GBG!! De hade med sig en massa dinglisar i kaniner till Melba, haklapp, tofflor och snuttisfilt!! Puss på er!

  Vi spenderade lördagskvällen med dessa två turturduvor Kirsti och Johan, Camilla och P-A, indisk hemlagad mat och melodifestivalen! Riktigt trevligt!

 Melba älskar att ligga på skötbordet och snacka med Pandan,  när man ska lyfta bort henne då är hon inte glad alls, så tillslut tog Daniel med sig pandan och gick en sväng, vi kan ju inte hålla till på skötbordet hela dagarna!!

 Melba i de söta kläderna vi fick av farbror Ronnie och Helene! Synd bara att hon bara hann ha på sig dem i ca 10 min, för kort efter kortet är taget hände det nåt stort i byxan som gick igenom byxorna!

 Här var Melbis inte glad!

  Gammelkusin Madelene var här på en snabbvisit innan planet avgick till Bangkok, hon lämnade lite söta presenter bland annat dessa söta solglasögonen!

Nu bär det av till Vagnhärad!

/Karolina

I förmiddags kom morfar förbi, precis i rätt tid, jag gillar inte när mamma och pappa ska ta på mig overallen och mössan, men då kom morfar till min undsättning. Han sjöng lite finska visor för mig och det gillade jag!

Idag träffade jag min kompis Lukas som jag hängde med uppe på avd 62 c. Sen har jag fått en ny kompis oxå, Vendela heter hon, hon är typ 3 veckor gamal, lite yngre än mig och Lukas, Lukas är 4 dagar yngre än mig. Våra mammor tog oss till ett fik där jag sov i kanske 10 minuter, sen ville jag vara med och se var vi hamnat och så ville jag ju se mina kompisar så klart. Jag var vaken och spanade massor, men både Lukas och Vendela bara sov och sov, de var inte så roliga och hänga med direkt, så jag protesterade rätt rejält och bestämde mig för att äta istället eftersom det inte fanns nåt annat roligt att göra. Så mamma hade fullt sjå eftersom jag passade på att bajsa samtidigt, och jag märkte att hon blev lite småsvettig eftersom cafét inte hade en toa så allt blev väldigt rörigt och det tog sin lilla tid! Sen har jag sagt till mamma flera gånger att maten måste vara färdig på en gång när jag säger till annars skriker jag, och det gjorde jag som bara den, tror hela 21:an hörde mig. Tillslut blev jag tyst när jag fått torr blöja och äntligen fick min mat!

 En trött Vendela  Vendela och mamma Bea

 En sovande Lukas och mamma Carolina

Hoppas vi ses snart igen kompisar!

/Melba

BVC-rapport!

Melba 1 månad gammal

Vikt: 4100g

Längd: 54,5 cm

Huvudomfång: 37,3 cm

Sinnestämmning på BVC: Hungrig och arg!

/Melba

I dag var jag och hälsade på min kompis Emma, jag sov mestadels av tiden när vi var hos henne, medan hon precis hade ätit när vi kom så hon var ju pigg som bara den. När jag sen vaknade och fick i mig lite mat så började ju jag piggna till, men då började nog Emma bli lite trött, vi tajmade inte varandra sådär jättebra i dag, men vi kommer nog se varandra rätt mycket så vi hinner lära känna varandra i framtiden!

     

Titta vad söta de är!! Melba är nästan 1 månad och Emma precis 1 vecka gammal!

   

Direkt efter vi varit och hälsat på Emma åkte vi till affären och Daniel gick in och handlade, han hade nämligen bestämt att vi skulle ha en mysig bakluckepicnic på alla hjärtans dag! Så vi åkte till Skjulsta och parkerade bilen vid vattnet, vi satt sedan och småfrös, myste och åt grillad kyckling, ost och kex i bakluckan!! Puss på dig älskling för vi fick en så mysig alla hjärtans dag, Älskar dig!

  

Vid 16 var det fika dags med Angelica, Susanna och Malin som jag pluggade med, men det blev en fika utan Malin hennes tåg från Sansviken strulade så hon hann inte komma till stan! Men det blev lite fika på Waynes Coffe för oss andra och Melba i stället! Angelica hade med sig present till Melba och till Daniel och mig från henne och Anna! Melba fick en rosa gosedjurskanin med en typ av speldosa i botten så den låter om man tappar den i backen Jag och Daniel fick en påse med te och kaffe, en tesort hette Mammas mirakel, det tyckte jag var ett fint och passande namn! Tack Anna och Angelica för att ni har oss i tankarna fast ni inte ens bor här! Susanna hade oxå köpt present till Melba två brunrandiga bodies! Tack!

    

Jag ska passa på att tacka Clara som skickade ett så himla gulligt halsband som hon gjort själv, det påminner om Efva Attling smyckena, en aluminiumplatta där hon stansat in Melba på ena sidan och Kärlek på andra sidan, det är sååå fint och jag blev sååå glad när jag fick det! Tack vännen!

På kvällen kom mormor förbi och lämnade lite gelhjärtan och ett par söta hjärtanstrumpor till Melba, Tack!

//Karolina

På kvällen kom morfar och morbror hit!! Toppen, för det var ju flera dagar sen jag såg dem! Synd bara att jag inte var på nåt toppen humör, det slutade med att mamma fick gå omkring och bära på mig nästan hela kvällen. JAg var inte alls nöjd för så fort jag blev ledsen så gick mamma in i sovrummet där lampan var släckt och det var liksom ingen action där. Men när hon sedan gick ut i köket där morbror stod och lagade mat och morfar stod och diskade så visade jag rätt snabbt för mamma att jag gillade att vara där. Jag vill ju vara där saker händer, inget kul att ligga och titta på ingenting ju... Sen blev det dags för att äta igen, sorry mamma att det blev samtidigt som din mat var färdig och att du inte fick någon mat förrän senare, men men jag var ju snäll senare... Eller snarare morbror myste med mig och då passade jag på att visa min snälla och tysta sida... ett tag i alla fall!

  Tack morfar och morbror för all hjälp, mys och gos!


När pappa kom hem runt 00.30 bestämde jag mig för att vara vaken!! Jag hade ju inte träffat honom på hela kvällen så jag ville ju umgås med honom! Så det blev inte mycket sova av inte!! Tror att jag slocknade vid 03.30 nån gång, jag låg på vid fotändan på mammas och pappas säng på pappas täcke med pappa runt mig! Jag vaknade till lite av att mamama sa till pappa att gå upp och lägga sig högre upp på sängen, men han var helt däckad så mamma lade en filt över honom och han sov vidare. Jag vaknade runt 05.00 och då var det dags för mat igen, men då orkade jag inte vara vaken så länge utan jag somnade medan mjölkfabriken fortfarande var igång!!

//Melba

I söndags kom Jenny E och Sofia B hit och hälsade på, de är ju numera Stockholmsbor så de är ju inte i krokarna så ofta nuförtiden! Melba hade nyss vaknat till när de kom, så då är det ju dags med mat n ästan så fort man slår upp ögonen!! Jenny och Sofia kom med glass och fina presenter! Jenny hade med sig ett par vita och rosa sneakers från Champion som hon köpt när hon var i USA, Melba kommer vara en riktigt cool tjej till sommaren i hennes nya skor! Sofia hade oxå med sig paket, Melba fick ett snuttisgosedjur i form av en grå råtta som har två råttbebisar i en ficka på magen och sen fick hon en liten jeanskjol! Tack tjejer!!

     

Jenny var snabb att lämna över Melba till mig när hon blev gråtig,  men vi sa till henne att mojsa med henne, så sen hjälptes Jenny och Sofia åt att gå och vagga och stoppa in proppen i munnen!! De skötte sig riktigt bra för Melba blev lugn tillslut, lite tålamod och lite armmuskler är allt som behövs...

På eftermiddagen åkte vi till Babyproffsen för att inhandla lite mer nappar och sånt! Konstigt nog så lyckas alltid napparna vara borta när man behöver dem, så nu har vi placerat ut lite nappar överallt, en på skötbordet, en i skötväskan, en i vagnen osv. Sen köpte vi en klämma till, skötbordsleksaken som vi fick av Sussi och Kent! Så nu har Melba en skramlande, blinkande och sjungande panda att titta på när det är blöjbyte! Vi köpte även en lite "lilla my" att hänga på barnvagnen!

Kvällen spenderades hemma med film, grönsaker, chips och dip, mums! Melba var lugn och gosig på kvällen jag fick för en gång skull ha henne hos mig efter matningen, hon brukar alltid hamna på Daniels bröst men nu somnade hon hos mig! 
                                                                      
På nätterna har Melba börjat med en dålig vana att inte vilja sova efter matningen runt 00, hon vill liksom inte koppla av då, utan hon vill vara vaken och med. Så det var nästintill omöjligt att få henne att ligga still och försöka komma till ro. Så det blev en del vankande av och an på natten, 02.30 var hon så trött att hon tillslut somnade, men då hade det ju nästan hunnit blivit dags för mat igen, så en timmes sömn fick jag sen var det matdags igen! Daniel skulle iväg på magnetröntgen för axeln på morgonen så han fick sova, annars är det rätt skönt att vi är två på natten som hjälps åt, jag ger mat och Daniel byter blöja och vaggar henne till sömns för det mesta. Då får vi båda lite mer kvalitetssömn!


//Karolina

Idag var vi hemma hela dagen, morgonen började med att jag var hungrig som vanligt, men jag tajmade hungern ganska bra faktiskt! Precis när pappa vaknade och skulle till jobbet så var jag hungrig, härligt att väcka pappa! Jag har sagt till honom att han inte behöver ha någon väckarklocka på utan att jag fxar det!! När han hade gick till jobbet så hade jag precis ätit färdigt så då bestämde jag mig för att mamma skulle få sova litegrann så jag somnade i knät på henne, det är sååå mysigt! Sen sov vi ända till kl 11 och då märkte jag att mamma tänkte gå in i duschen men det tillät inte jag utan jag ville ha mat först, så hon öppnade mjölkfabriken så jag fick äta! Sen fick jag istället hänga med in i badrummet, jag satt i bilstolen och mamma duschade med draperiet lite öppet, för jag ville att hon skulle prata med mig hela tiden. Jag blev lite blöt men det gjorde inget för jag fick ju vara med i alla fall!!

Mamma verkade lite stressad när kl började närma sig 16, hon ville verkligen att jag skulle somna det märkte jag. Men jag var inte riktigt sugen på att somna, men sen lade mamma ner mig i vagnen och gick ut genom dörren och nästa gång jag vaknade upp då var mamma inte längre blond!! Jag fattade ingenting???!!! Pappa kom  och hämtade mig hos frisören så fick mamma sitta kvar och bli ompysslad en stund. När mamma kom hem satt vi i soffan och myste medan pappa lagade mat, han gjorde kyckling, potatis i ugn och tzatziki. Den där tzatzikin vet jag inte riktigt om jag gillar, tror att den gör att jag blir lite dålig i magen och att jag får lite utslag i ansiktet. Så hoppas mamma förstår att hon inte kan äta mer sån mat som jag får utslag av, det är ju inget roligt att se ut som en prickig korv i ansiktet!!

Sen somnade jag i vanlig ordning på pappas bröst!


Natti natt
//Melba

I dag kom jag på att jag inte tackat mormor för allt jag fått av henne och allt hon hjälpt till med under mina första veckor i livet! Det är tur att jag har mormor så nära, hon bor ju precis runt hörnet! När jag låg på sjukhuset så fick jag en dikt av henne som mamma läste för mig och som satt vid min huvudkudde i min säng under hela tiden jag bodde på sjukhuset!



Mormor hade även med sig en rödbody med spets på som jag hade på mig när vi åkte hem, och två par rödvita strumpor som var hur stora som helst, som mormor sa att de såg ut att vara jättesmå, men när hon sen såg mina fötter förstod hon att det var lite stora. Så när jag sen fick träffa mormor personligen hade hon med sig nya strumpor som satt bättre, jag fick även ett par beiga byxor som jag kan ha om en månad eller så när jag blir lite större, tydligen så kommer jag växa ganska snabbt i början säger mamma och pappa!



Mamma och pappa säger att mormor har hjälpt till massor här hemma både innan jag kom till världen och efter att vi kommit hem! Det är mormor som har fxat madrass och täcke till korgen och hon har även hjälpt till och piffa till gungstolen så den blir skönare för mamma när hon ska amma mig! Jag har inte sett mormor med mina egna ögon så många gånger för jag har sovit de flesta gångerna jag träffat henne, men i måndags kväll så var jag vaken, rejält vaken, jag var lite orolig för att mamma var sjuk så jag visade mina röstresurser. Mormor har fram tills dess trott att jag inte kunde skrika, men det kan jag visst! Så mormor gick och vaggade mig till sömns, det tog sin lilla stund för jag var inte alls sugen på att sova men tillsut var jag så trött att det inte längre gick att hålla ögonen öppna!

När mormor har varit här och hälsat på mig så har hon myst massor med mig såklart men när hon inte har gjort det har hon hjälpt mamma och pappa att plocka undan och diska, de säger att det är guldvärt! Så det verkar vara en rätt snäll mormor jag har! Pappa kallar mormor för toktanten, det gillar inte mormor riktigt, så jag ska nog be honom sluta säga det, för jag tycker inte att hon är nån toktant, hon verkar tycka om mig massor i alla fall det känner jag!!

Tack mormor!


//Melba

På dagen var mamma, pappa och jag nere på stan en sväng och var och handlade. Tydligen så går det åt förskräckligt mycket med blöjor, så det var dags att inhandla mer .Sist när de köpte blöjor så köpte de fel sort. De köpte en storlek för stor så jag badade ju i blöjan, inget skönt alls!

 Detta är 4 dagars blöjor!

Äntligen fick jag träffa farmor och farfar! Jag som brukar vara så trött på eftermiddagarna var riktigt pigg och spanade in farmor och farfar som bara den. Det var riktigt mysigt att sitta i deras famn och bara kika på dem. De hade med sig en massa presenter!! Jag fick två röda tröjor, ett par röda mysbyxor, en byxdress, supersöta strumpor och ett par röda vantar!! Jag kommer bli sååå tjusig!! De sade att min näsa var en typisk Jansson/Berglund näsa! Så tydligen finns det inga misstankar om att pappa inte varit med i bilden och sett till så jag blev till, det är tydligen uppenbart! Mina öron är tydligen en kopia av pappas, han har två olika örsnibbar och det har jag oxå!! Undrar om jag har nåt från mamma?? Det verkar som att jag brås mest på pappa i alla fall, men man kan ju hoppas att jag blir mer lik mamma när jag blir lite äldre.

    

På kvällen tog jag och pappa en tupplur, det är så mysigt att ligga på pappas bröst, jag somnar på en gång! Lite senare kom Ove och Peter förbi och hälsade på, jag var lite småhungrig när de kom, fast jag nyss ätit, så jag lät ganska så mycket!! Men så fort mamma tog fram maten så blev jag tyst! Tur att maten alltid finns färdig och att jag inte behöver vänta på den för man blir lätt småfrustrerad när det tar tid, och man inte får mat på stört!! Sen när jag ätit då gick det bra att sitta lite hos Ove och Peter! Av dem fick jag en blå body med gula ankor på, Tack!!

   

Sen var det dags för mat igen när de åkt hem! Och sen helt pltösligt var det dags för sängen, dagarna går sååå snabbt!

//Melba

...IKEA. Känner på mig att det börjar närma sig för Karolina tulta lite mer än vanligt, magen var otroligt spänd och man såg att hon grimaserade lite mer än vanligt även om hon höll igen och sa att det kändes rätt så bra. Man har ju lite svårt att sätta sig in i hur det verkligen känns så man kan inte göra mycket mer än att lita på sitt blivande barns mor. Med tanke på att vi trodde att slemproppen gått under natten så var man väl lite extra orolig, så vi beslutade oss för att ringa till Förlossningen och få svar av experterna, dock dementera de våran oro relativt fort. Väl hemma så var det dags för mig att ta en liten tupplur innan jag åkte iväg till jobbet för att göra mig förtjänt av min lön.

Under kvällningen blev det rätt många små samtal och sms med undrande och oroliga frågor men min prinsessa verkade må relativt bra, små känningar av sammandragningarna men mycket mer var det inte. Karolina var i goda händer, pizza och dumburken hemma hos sin mor. Karolina hörde av sig och berätta att hon var på väg hem, men skulle inte vara alldeles ensam hemma för hennes pappa skulle komma förbi och hålla henne sällskap tills jag kom hem. Det kändes riktigt bra, lite orolig att något skulle hända medans jag var på jobbet - tror även Karolina tyckte det var rätt skönt att inte behöva vara ensam .

Var hemma runt halv ett på natten och riktigt hungrig så vi gjorde i ordning lite natta-mat, Karolina värmde på en matlåda och jag mecka ihop några mackor för att stilla hungern. Allt är frid och fröjd så vi lägger oss i sängen för att prata lite och tillslut falla in i drömmarnas värld. Men icke sa nicke, efter ett tag börjar det hända grejer och Karolina flyger upp ur sängen och gapar om att något "knäppt" till i mag-regionen på henne och hon rusar ner på toaletten, skriker "Daniel, Daniel! Jag tror slemproppen har gått nu!" Rusar ivrigt ner spritt språngande naken, dundrar ner för trappan och flyger in på toaletten och mycket riktigt, proppen låg där på badrumsgolvet! Karolina ringer till Förlossningen och berättar vad som hänt och de ber oss komma upp för en undersökning men säger även att det mycket möjligt kan bli så att vi får åka hem igen. Jo tjena! Efter en stund så flyger Karolina upp igen och mumlar något och som om himlen öppnade sig så bokstavligen forsade det ut vatten. Som Karolina skrev i ett tidigare inlägg, liten rännil? Är det första april eller? Vi får lite småpanik och börjar leta efter diverse handdukar och annat för att stoppa vattenansamligen någorlunda, tillslut springer jag ut i köket och hämtar degbunken som Karolina använt tidigare i veckan när hon haft bak-mani. Det lustiga är att man inte blev orolig, skrämd eller direkt skärrad av händelsen utan vi garvar för fulla muggar. Jag fattar telefonen och ringer till Förlossningen igen och berättar att även vattnet nu har gått! Som väntat så säger de att "Då kommer ni upp så gör vi en undersökning!".

När vi först kom upp på förlossningen så börja nerverna komma, innan så hade det mest varit komiskt och spännande eftersom vattnet bokstavligen forsade. Karolina blev undersökt och vi blev tilldelade ett rum. Karolina fick två tabletter som hon lyckades spy upp, riktigt bra gjort! Drugs are bad!

Började känna mig lite smått olustig eftersom Karolinas värkar blev kraftigare och kraftigare, mer utdragna och utdragna. Det är ju inte direkt så man kan göra så mycket för att göra det lite lättare heller, utan man insisterar på att hon ska andas ordentligt och slappna av. Tiden går, men den går förbannat sakta. Kändes stundtals som att klockan gått sönder och tiden stod stilla.

Tröttheten började göra sig påminnd även den, var ju som sagt uppe tidigt för att komma iväg till IKEA i hyffsad tid samt jobbat en sväng på kvällen.

Allt värkarbete börjar komma igång och nu är värkarna ordentliga. Karolina kämpar på fast man såg att hon var riktigt trött när värkarna väl avtog. Karolina får tillslut tag i lustgasen och det gjorde väl saken lite lättare även om hon kanske var lite väl ivrig och snabb att både ta till den och att ta av den ibland. Fast hon lärde sig rätt snart hur man skulle använda den för att det skulle vara effektivt.

Klockan rasslar på och det börjar kännas att man varit på rummet väldigt länge nu. Karolina börjar få så pass ont så hon säger till en barnmorska att hon behöver något med lite mer drag i. Vi kommer fram till att ryggmärgsbedövningen (Epidural) kanske är en idé att ta till. Så läkaren kommer in efter ett tag och de börjar fixa till allt och när den väl var inne och börjat värka så blir Karolina helt plötsligt människa igen! Nästan oförskämt pigg och lugn, så då passar jag på att sova en sväng. Underbart!

Tiden går och det börjar kännas som att det är på G hela tiden men tydligen så har ryggmärgsbedövningen gjort Karolina lite värksvag. Barnmorskor, läkare och gud vet vad är inne och tittar till henne. De sätter till en värkstimulerande dropp som förhoppningsvis ska få igång värkarbetet igen så vi kan få ut vårat lilla underverk. Tiden står stilla. Tick, tack, tick tack - men inte fan rör sig visarna på klockan. Och det händer inte speciellt mycket mer i värkväg heller så läkaren samt barnmorskorna beslutar (med vårt godkännande) att det är dags att underverket kommer ut nu. För allvarligt tror jag inte att varken Karolina eller underverket skulle ha orkat mycket mer.

Allt förbereds, barnmorskor och läkaren flänger runt och grejar med allt som kan tänkas behövas. Raddas upp en hel arsenal med olika sorters instrumment på rullbord och annat. Och där ligger den, den absolut kliniskt oattriktiva sak som antagligen finns. Sugklockan - som en stor nyckelknippa med kedjor, handtag och vem vet vad. Läskig var den i alla fall. Men läkaren var så himla duktig på att förklara hur allt ska gå till och vad som krävs av Karolina för att vårat lilla underverk ska få komma ut till oss så trots den där otäcka saken så kändes det tryggt. Läkaren sa till mig lite i bakgrunden att om något går snett så var förbered på att allt kommer gå riktigt fort om det blir läge för att göra ett akut kejsarsnitt. Gulp! Klumpen i halsen satte sig på plats.

Karolina kämpar på med att hitta var tusan de där krystvärkarn håller hus, jag försöker peppa henne till att klämma på ordentligt. Men hur lätt är det på en skala att hålla modet uppe när man verkligen ser hur förbannat ont det gör. Pang-boom! Läkaren har monterat ihop den otäcka saken och berättar att det är dags att förlösa vårat underverk.

Smärtan, denna köttsliga smärta. Har aldrig varit med om att någon i min närhet känt sån smärta. Grimarser, skrik, grymntingar och ett dovt flåsande varje gång jag tittade upp mot Karolinas ansikte såg man ren och skär smärta. I detta läge kände jag mig så fruktansvärt maktlös och liten, tårarna rann på mina kinder och hjärtat mitt skar sig varje gång jag såg på min prinssesa.

Användandet av sugklockan var bland det mest brutala jag sett, att jag tittar på folk när de slår varandra blodiga och liknande är INGET gentemot detta. Ett frenetiskt dragande, juckande och vickande. Läkaren hade tagit spjärn emot britsen som Karolina låg på för att kunna få så mycket kraft som möjligt.

Tillslut, efter ett par rejält kraftiga krystvärkar som Karolina åtminstone halvvägs prickade rätt så gick allting väldigt väldigt fort. Vårat underverk kom ut med världens fart och helt plötsligt stod jag inne i undersökningsrummet med vårat otroligt söta lilla underverk. Läkarna och barnmorskan som var med där inne prata massa siffror och annat läkarspråk som jag för tillfället inte alls uppfatta. Jag grät, grät något så fruktansvärt. Tårarna av storleken krokodil spruta ur mina tårkanaler men varenda tår var av lycka! Det var något så fantastiskt otrolig och underbart att se min lilla dotter ligga på undersökningsbordet. Att hon hade en sugslang i halsen och var alldeles täckt av allt möjligt spelade absolut ingen roll - hon var det absolut sötaste lilla liv jag någonsin sett!

Den kraftansträngningen som min prinsessa åstakommit skulle ha gjort världens starkaste man generad.

//Daniel - Stolt nybliven pappa.

Nu har jag hunnit vara hemma sen i måndags eftermiddag!

                                                        
Och ojojoj vad jag har hunnit med grejer. På måndagskvällen 28/1 kom morfar Klaus förbi som första i familjen att träffa mig (eftersom det var besöksförbud på avdelningen hade ingen sett mig förutom mamma och pappa). Morfar hade med sig en massa röda rosor och ett gulligt kort där han välkomnade hem mig! Och jag såg att han tyckte att jag var en riktig sötis och han sade att jag hade den nyaste och mest lena hud han sett. Mamma och pappa säger hela tiden att jag har så mjuk och gosig hud, ibland blir de lite jobbiga när de borrar in sina näsor i min nacke, speciellt pappa eftersom han jämt är så taggig på hakan, usch! Lite senare på kvällen kom mormor Maj-lis och morbror Jon och Jasmina på besök. Mormor var tvungen att samla sig först, hon sade att hon längtat så mycket efter mig att det blivit jobbigt. Så hon fällde lite tårar men sen satt hon i gungstolen med mig och spanade och spanade och sade om och om igen att jag var den sötaste hon sett och att jag var något så fruktansvärt lik pappa. Morbror Jon myste massor med mig han ville inte riktigt lämna över mig till mormor när hon ville hålla mig igen. Förresten, jag fick present av både mormor och morbror och Jasmina. Mormor hade köpt en svart kort västklänning i plysch och söta strumpor till. Och av morbror och Jasmina fick jag en sån söt stickad vit klänning och rosa strumpbyxor och supersöta silvergrå sidenmockasiner, jag kommer bli precis lika söt som Jasmina i de fina kläderna!

                                                      

På tisdagen 29/1 var gammelmormor och Lasse här, de bor ju annars långt uppe i Norge men de var här och hälsade på så de ville ju träffa mig innan de åkte tillbaka. Så de var här och gosade med mig lite, gammelmormor var jättesnäll hon hade köpte flera presenter (mamma och pappa träffade dem på fredagen innan jag kom hem från avdelningen) jag fick en mysdress, en svart och vitrandig klänning och två pyjamasar. Så när de kom och träffade mig sade hon att hon inte kunde motstå att köpa nåt mer till mig så hon hade med sig en jättefin stickad kofta som jag kommer att kunna ha när jag blir lite större. Tack gammelmormor! Lite senare på em kom min stora kompis Isabel hon har hunnit bli 6 månader, jag har väntat att träffa henne, så äntligen fick jag göra det! Isabel hade oxå med sig presenter jag fick jättegulliga dinglisar, en till skötbordet med skallra i, en till nappen så jag håller koll på vart jag har den annars blir jag så ledsen närjag inte har den i närheten och en dinglis till runt halsen så jag inte dräller en massa när jag äter. Det var jätteroligt att träffa Isabel och hennes mamma Linda, min mamma säger att Linda är expertmamman att henne ringer man till när man har frågor eftersom hon nyligen haft en liten bebis som nu blivit större i ju för sig, men hon har ju varit med om allt som vi bebisar ställer till med! På kvällen åkte vi till avdelningen där jag bodde på en sväng, mamma och pappa hade köpt en tårta till all personal som tack för att de tog så bra hand om mig och dem!!


                                 

På onsdagen den 30/1 tog jag min första tur i vagnen, wow vad jag gillar när det gungar och guppar lite!! Sen blev det ännu mer besök, Kiri var här och träffade mig, jag trivdes riktigt bra i hennes famn! Jag nös några gånger och då sade hon att jag låter precis som henne när hon nyser, mamma sade att hon håller med, det låter riktigt lustigt när både Kiri och jag nyser! Kiri hade oxå med sig fina presenter, en jeansklänning i lite oversize modell och en vit långärmad tröja under jag kommer vara så fin i det! Sen fick jag det lite lugnt ett tag och passade på att sova och äta. Framåt em kom Sandra förbi hon skulle ha kommit senare egentligen men hon ringde och sade att hon inte kunde hålla sig längre utan var tvungen att komma förbi och träffa mig. Hon tyckte att jag såg större ut på fotona än vad jag gjorde i verkligheten. Jag är ju inte ens två veckor så så stor kan jag ju inte vara. Vet ni vad även hon hade med sig present till mig en ceriserosa västklänning med matchande mockasiner och vita strumpbyxor. Sen kom det bara mer och mer besök och presenter, mamma och pappa säger att jag redan börjar bli bortskämd och värre kommer det bli. Sara, Ellen och Hakka var här på kvällen och Sara hade med sig en tuff randig body och ett par röda byxor och Ellen hade med sig lite godsaker plus att jag redan fått present av henne och Denniz tidigare som jag redan använt under tiden jag var på sjukhuset. Hakka kom med en liten skattkista, där sade han att pengarna som han vann i bebistippningen (han tippade på flicka, 19/1, 3450 g och 49 cm, vilket gjorde att han kom närmast) skulle läggas och sparas till när jag blir större. Det var jättegulligt av honom! Tack!

                             

Torsdagen den 31/1 så låg mamma, pappa och jag i sängen ända till elva på fm och bara myste, sen åt jag och sov en sväng, vaknade till lite senare och då låg jag i vagnen! Mamma och pappa gick en promenad med mig vart vet jag inte riktigt för jag sov hela färden. Jag sov till och med under tiden vi var en sväng hos mormor, jag har ett svag minne av att mormor sade att jag var en så snäll bebis som sov hela tiden, vilket enligt mamma och pappa inte riktigt stämmer, utan mormor har träffat mig vid två tillfällen och då har jag råkat sova just då. På kvällen var vi hemma och tog det lugnt, av vad jag förstått så kommer helgen inte att bli lika lugn för då kommer det massor med mer människor som vill klämma, känna och lukta på mig!!

                                                 
Fredagen den 1/2 började lika mysigt som dagen innan med lite mys med mamma och pappa i sängen. Sen blev det som vanligt, jag åt och sov och åt och sov lite till. Sen helt plötsligt låg jag naken på skötbordet och förstod att nåt var på G, pappa bar ut mig i köket och doppade min fossing i nåt blött och vips så låg jag sen i ett bad. Jag kunde inte riktigt bestämma mig om jag gillade det eller inte, först och främst hade jag ju ingen badbalja utan badade i ett uppblåsbart fotbad, det kändes lite sisådär men sen blev det rätt skönt, pappa höll ju i mig hela tiden och jag hade nappen inom räckhåll. På em kom Sussi och Kent, de har mamma och pappa lärt känna på föräldragruppen, Sussi bär på en stooor mage, en kompis til mig är där inne och växer till sig och ska snart komma ut i världen och leka lite med mig! Längtar massor så jag får nån kompis i min egen ålder. Morfar kom förbi en sväng oxå, han kommer förbi lite då och då, känns skönt att han håller lite koll på mig!! På kvällen kom gammelmorfar hit han sade att han tyckte att jag var så lik pappa men att jag var söt ändå! Mormor och morbror kunde inte riktigt hålla sig undan de var här en sväng de med.



// Melba

Nu var den värsta oron över och vår lilla Melba gjorde framsteg varje dag. Det härligaste var att vi såg verkligen skillnad, från att hon varit en svag liten tjej som kämpat med andningen till en tjej som nu började vara allt mer vaken och allert! Vi fick börja ha henne på vårt rum, vilket kändes underbart!

        

Vi fick även reda på att infektionsproverna var på väg neråt (96, 106, 60, 22, 11) och att hon klarade sig utan apparater och mätare. Det ända som de sparade var mätaren för syretillförseln och pulsmätaren. Den fick hon ha kvar till fredag em. Därefter var hon "on her own", och hon fixade det galant.

      
De berättade för oss att infektionsprovet måste ner till 8 för att hon ska vara helt frisk. De sade även att provet skall vara 8 i tre dagar innan hon är redo att komma hem. Vilket kändes skönt eftersom hon på fredagen var nere på 11. Så nu kändes det som att vi var på väg hemåt! På lördag och söndag var proverna nere på 8 så nu hängde det på måndags provet, vilket även det visade 8. Jippie!!! Så på måndagen packade vi iordning och sade hejdå till våra nya vänner som vi träffat på avdelningen, Lukas med familj och flickebarnet Lindström med familj!! Vi sade även hejdå till all underbar personal som varit guldvärda under tiden vi tillbringat på avdelningen!! Det kändes lite i halsgropen att man skulle lämna dem. Både jag och Daniel känner att vi varit extremt lyckligt lottade som fått all den hjälp och stöd i början av vårt nya liv tillsammans med Melba!!

                                  

//Karolina

På morgonen när vi vaknade ville vi inget hellre än att springa bort till lilla Melba och hoppades att hon var utvilad och inte hade lika ont efter sugklockan. När vi kom till avdelningen hade de flyttat henne till ett annat rum där de nu höll på att mata henne med bröstmjöksersättning i kopp, vi frågade hur de hade gått under natten, de berättade att det gått bra men att hon på morgonen haft nedsatt syretillförsel  (40-60 %)och att de tänkte sätta in en sk syrgasgrimma som hjälpte henne med andningen. I det ögnoblicket blev allt helt plötsligt helt overkligt, läskigt och vi blev verkligen rädda att allt inte var så bra som man hoppades på. Sköterskorna sade att de skulle ta prover och se om hon  hade en infektion och även ta röntgen bilder på lungorna. Under tiden vi väntade på att det skulle ske, ville vi bara ta upp henne i famnen, känna lukten av henne och gosa med henne. Daniel klappade henne på kinden och nerpå magen, men sköterskan bad honom att inte fortsätta för det var för ansträngande för henne. Det kändes som ett hårt hugg i hjärtat och då gick det verkligen upp för oss att hon inte alls mådde bra. De beslutade att ge henne sond då hon var för matt för att orka äta själv. Med tårar längs kinderna och ett hårt tag om Daniels hand lämnade vi vår Melba för stunden, sköterskorna skulle ta prover och de bad oss att inte vara närvarande då det kunde vara lite läskigt att se.
     

Puhhh vilken morgon det blev, all den upprymdhet och lycka vi känt förvandlades snabbt till en klump i halsen och en stor knut i hjärtat. När vi lite senare kom tillbaka till Melba hade de än en gång flyttat på henne, nu låg hon i ett rum med en massa apparater, kuvöser och personal. Melba låg med en sk CPAP som är en "syrgasmask" och kopplad till olika maskiner och en monitor som mäter hennes värden. Nu blev knuten ännu större i hjärtat, att se alla de där siffrorna på monitorn, utan att veta vad de står för och när man sen får  veta vad de står för blir oron ännu större. När värdena för syretillförseln sjunker och apparaten börjar pipa känner man sig sååå hjälplös och vår Melba ännu mer hjälplös och liten. Vi fick reda på infektionsproverna vilka tydde på att hon hade en infektion (infektionsvärdet var 96), en infektion som förmodligen berodde på att det fanns mekonium (avföring) i fostervattnet som hon svalt. Röntgenresultaten kom och det visade sig att det fanns mekonium i lungorna men inte så mycket som de befarade till en början,  vilket var ett välkommet resultat bland de svar vi hittils fått som bara kännts som tillbakasteg. 

                                            

De satte in antibiotika på en gång som hon fick via kanyl i handen. Från och med nu kämpade vår lilla Melba som bara den. Den tillit och trygghet som personalen på avd 62 c på BB gav oss är ovärderlig, stödet från dem hjälpte oss att inte tappa hoppet och att hålla modet uppe! Vi låg tre nätter på BB, blev sen utskrivna därifrån och jag fick ett mammarum på avdelning 62 C, det fanns inte plats för Daniel så han åkte hem på kvällarna för att sova men var tillbaka på morgonen igen...

//Karolina

 

Tillslut förlöstes vår underbara älskade dotter, med hjälp av sugklocka lördag 19 januari kl.20.25. Hon vägde 3660 g var 50 cm lång och hade alla fingrar och tår. Dock visade det sig att hon var lite matt efter förlossningen och de misstänkte att hon hade fått en infektion, så de beslutade att hon skulle observeras över natten. Vi fick ha henne hos oss och gosa och mysa ett litet tag och därefter gick Daniel och en barnmorska iväg med vår dotter (som vi precis hade bestämt att hon skulle heta Melba) till neonatalavdelningen/prematuren. Vid 01 tiden blev vi utskrivna från förlossningen och fick gå till vår underbara Melba som inte var så glad efter den brutala sugklockan. Jag och Daniel var hos Melba en timme och gick därefter till vårt rum  på BB och låg ett bra tag i sängarna och kunde inte riktigt förstå att vi blivit föräldrar. Den lyckokänslan man känner går inte att beskrivas utan måste upplevas, det är helt otroligt härligt!!!

                                   

// Karolina