Melba Emma Elise Jansson

Dagen efter startade Melbas dag redan halv sju, vi kämpade och lekte och fixade men det var inte mycket som var bra. Mormor kom och hämtade henne vid lunch och jag och Daniel passade på att sova óch hämta lite kraft. vid 15 gick vi till mormor och skulle hämta Melba men då hörde vi att andningen och rosslet hade blivit värre och man såg att hon inte mådde bra. Så vi ringde jourläkare och fick komma på en gång. Vi fick konstaterat att det återigen var astman som krånglade och att vi med all rätt skulle vara oroliga och definitivt uppsöka läkare när hon var i sånt skick. Melba fick inhalera ventoline med nebulisator (som en syrgasmask) och fick även kortison mot inflammationen i lungorna. Inhaleringen var ett rent helvet om man får säga så, vi fick kämpa och verkligen hålla i Melba för att hon verkligen skulle andas i masken. Det var ju inte populärt och hon skrek för fulla muggar så klart, men vi intalade oss själva att vi var tvungna eftersom det var det enda som skulle ge resultat. Faktiskt så blev andningen bättre, vilket var en enorm lättnad! Melba sov lika dåligt den här natten men man hörde skillnad på att andningen inte var lika ansträngd.

Melba började må bättre redan några dagar efter och har både i torsdags och fredags varit riktigt pigg och glad. Vi har tid på barnkliniken för en allergiutredning på ons och ska till en början få tillgång till en nebulisator som vi kan ha hemma när hon blir förkyld och andningen krånglar.

/Karolina