Melba Emma Elise Jansson

Melba var krasslig som bara den natten till torsdagen. Febrig och snorig. Hon somnade utan större problem men vaknade vid 21.30 och ville inte alls somna om. Förmodligen för att hon var så snorig och dan. Vi kämpade ett tag, men gav faktiskt upp, så hon fick sitta uppe med oss en halvtimme. Sen kämpade vi med att få henne att sova i sin säng, vi gav henne tom. lite mer välling för att hon skulle bli lite såsig och mätt, men icke! Det slutade med att hon låg mellan oss och som vanligt pillade på våra läppar tills hon somnade. Sen är ju Melbisen en sån liten tjej som inte alls ligger still när hon sover, hon är högt och lågt hela tiden! Helt plötsligt så ligger hon med halva kroppen på min mage och nästa har jag en fot i ansiktet, puh det blev minimalt med sömn för vår del. Hon mådde bra på morgonen och hade ingen feber, hon var pigg och glad så hon fick vara på förskolan.

 

På torsdagen var jag rätt mörbultad då jag råkade ut för en olycka efter att vi lämnat Melba på förskolan. Jag cyklade till jobbet och blev påkörd vid stålforsrondellen, på övergångstället. En man stod helt stilla i sin bil vid övergångstället och släppte förbi fotgängaren som var ca 1,5 meter framför mig, vilket ledde till att även jag cyklar. Mannen lägger i gasen när jag är mitt framför honom vilket gör att han kör på mig så jag åker av cykeln och får cykeln över mig. Riktigt obehagligt och rädd var jag som bara den! Chocken var nog värst, jag flög upp och undrade vad sjutton han sysslade med, han svarade att han inte såg mig vilket är hur konstigt som helst då fotgängaren framför inte ens hunnit komma till mittencentrifugen. I vilket fall som helst så råkade ett par kollegor komma förbi på väg itll jobbet och hjälpte mig med bla. skjuts till jobbet och ta min cykel till jobbet som klarade sig utan skador. Jag klarade mig också riktigt bra, inga brutna ben eller så. En kolleg från jobbet körde upp mig till akuten efter att chocken lagt sig. Det visade sig att jag endast fått muskelskador dvs. en lårkaka och blåmärken och ömma revben, helt otroligt! Chocken car värst och helt klart tanken på att Melba hade kunnat vara bakpå i cykelstolen då jag bara lämnat henne  10 min tidigare, PUH vilken tur!! Jag mår i alla fall bra under omständigheterna. Jag känner mig helt klart "påkörd" då kroppen är öm och värker lite, men det hade kunnat vara mycket värre så jag ska vara tacksam.