Kissen!
Så här glad är Melba när hon får gunga
Melba var glad att få träffa Kissen igen oxå, hon kröp efter henne hela tiden men hon tröttnade ganska snabbt på Melba så hon gick sin väg. Men när Jon höll i Kissen så kunde Melba klappa henne och hon tjöt av glädje!!1
Här leker Kissen med Melbas badbok
Här är Melba på väg att ge sig på Kissen
Vid 15.00 kom pappa Daniel förbi Jon, han kom direkt ifrån Uppsala där han hade varit och hämtat vår bil som varit på lagning! Faktiskt så har det inte varit särskilt jobbigt utan bil, det har funkat riktigt bra, men det är skönt att ha tillbaka den!
Efter att Daniel åkt till jobbet så gick vi hem från morbror och direkt till mormor, åt lite mat och sen låg vi alla tre på golvet och lekte! Eller snarare mormor och jag låg på golvet och Melba klättrade på oss. Hon har börjat omedvetet släppa taget när hon står, så hon står själv, korta stunder men hon står själv då i alla fall. Men när hon kommer på att hon står själv säger det duns och ner på rumpan! Mormor letade efter en bild från när jag var liten och har på mig samma kläder som Melba, men hon hittade inte den. Vi ska leta lite nogrannare en annan dag! vore kul och se om vi är någe lika, det är ju mest pappa i henne men det börjar komma lite mamma oxå =)
// Karolina
Lillplutten, de e full fart på dig dgnet runt du.. Karolina kan inte du maila över bilderna om det blev några på mig o P ute på tuna park sist..
Kraaaaamizar..
[email protected]
Till min dotter, dotterdotter(huffenuffan) och svärson!
När jag tittar på bilderna där lilla "huffenuffan" har på sig mössan och tröjan så kommer det många rysningar av välbehag och nostalgi.... Tänk att tiden fick så fort, plötslig, ja plötslig så försvann bara åren och nu är det 28 år sedan du Karolina kom till världen och nu sitter lilla Melba med samma mössa och samma tröja som du hade när du var 9 månader (April-2001). Visst önskar man ibland att man kunde stanna tiden, den tiden när allt är så underbart, när de första orden kommer (mamma, pappa , titta osv.) och de första stegen kommer stapplande, men tiden (åren) är väl det enda vi inte kan stoppa. Så tack så mycket att tiden inte stannade och (Ni) Karolina och Daniel träffades och att mitt underbara barnbarn kom till världen. Så var rädd om tiden, både ER och VÅR TID.
Med kärlek Mamma, mormor och svärmor.
Oj det blev lite fel, 1981 var Karolina 9 månader...