Inte riktigt som vi tänkt...
Dagen blev väl inte riktigt som vi tänkt, vi skulle ha en mysig familjedag eftersom Daniel var ledig men jag var supertrött och fick ligga kvar en sväng i sängen medan Daniel gick upp vid halv åtta med Melbis! Daniel var oxå lite småtrött och inte riktigt på G. Melbis var till en början pigg och glad och lekte massor, sen hellt plötsligt efter typ 40 min blev hon jätteledsen och var svårtröstad som bara den, Daniel gjorde allt möjligt men inget verkade hjälpa. Till slut kom han in med henne till mig och hon fick ligga vid mitt bröst, hon var inte hungrig utan bara snuttig och ville tydligen ha lite närhet, sen var hon helt slut och somnade snabbt i sin säng! Jag och Daniel började fixa och dona med lite allt möjligt, Melbis sov ungefär en halvtimme sen vaknade hon och var pigg och glad ett tag, myste med Daniel och pratade och lekte sen helt plötsligt bara helt jätteledsen igen... Ibland står man bara som frågetecken??? Sen gick resten av dagen i lika tecken, ibland helt bedårande söt och glad och pratade och log och verkade inte ledsen eller nåt, sen vände det snabbare än vinden till att hon grät så stora krokodiltårar föll för kinden! Sen tillslut gick Daniel ut med Melba, de gick en promenad på typ en timme, Melba somnade på en gång och sov även när de kom hem typ en timme till, när hon vaknade var hon på lite bättre humör, det växlade inte lika mycket! Vi myste lite hela familjen, Melbis log och pratade med oss och Pandis på skötbordet sen satte vi henne i gungstolen och var så nöjd, det blev ju som en stor babysitter!
Nattningen gick i samma tecken som dagen, Melbis växlade mellan att vara ledsen och leende, vi gjorde allt hon åt, hon åt igen, hon myste vid mitt bröst, vi sjöng vaggvisor vi bar henne vi lade ner henne i sängen osv, inget blev liksom riktigt bra, tillslut så somnade hon när vi lade ner henne i hennes säng med snuttisfilten tätt omslingrad och nappen hårt hållen i munnen och Daniel sjungandes på sidan! Puhh, det känns som vi båda växlat mellan hopp och förtvivlan, för det går inte att undvika att man tvivlar på sig själv när det känns som inget hjälper, tur att jag och Daniel har varandra och att man kan byta av varandra så det inte känns allt för hopplöst! Man vill ju så gärna trösta Melbis och att hon ska vara nöjd, men jag vet ju att det inte alltid går! Nu sover hon i alla fall sött, har varit inne och tittat till henne, hon är så fin är hon sover...
Dax för oss oxå att sova, en lång dag har det varit. Godnatt!
//Karolina
Nattningen gick i samma tecken som dagen, Melbis växlade mellan att vara ledsen och leende, vi gjorde allt hon åt, hon åt igen, hon myste vid mitt bröst, vi sjöng vaggvisor vi bar henne vi lade ner henne i sängen osv, inget blev liksom riktigt bra, tillslut så somnade hon när vi lade ner henne i hennes säng med snuttisfilten tätt omslingrad och nappen hårt hållen i munnen och Daniel sjungandes på sidan! Puhh, det känns som vi båda växlat mellan hopp och förtvivlan, för det går inte att undvika att man tvivlar på sig själv när det känns som inget hjälper, tur att jag och Daniel har varandra och att man kan byta av varandra så det inte känns allt för hopplöst! Man vill ju så gärna trösta Melbis och att hon ska vara nöjd, men jag vet ju att det inte alltid går! Nu sover hon i alla fall sött, har varit inne och tittat till henne, hon är så fin är hon sover...
Dax för oss oxå att sova, en lång dag har det varit. Godnatt!
//Karolina
Kommentarer
Trackback
